lastexitsweden

Öl från 22-10.00
När kebaberna har stängt så får man gå till bageriet istället.
Och äta utomhus (läs: bänk) istället för inomhus (läs:i stek-os).
Gärna ihop med morgonens joggare och parkarbetare.
Fräschness

Frodiga Hälsningar
/Ellen

Ikväll: Hemmalagad falafel, Uppdrag granskning och Plus.
Hemma men inte hemma.

/Ellen

/Ellen

Idag kan jag konstatera att jag har fått 4 jobb på en månad.
Det e ju så lätt att välja liksom.

Tack för den

/Ellen

Igår när jag och Love hade käkat en 25-bitars sushi (vi delade givetvis) och skulle gå hem så kunde jag inte hitta min cykel, som jag bara 40min tidigare hade parkerat fint utanför letzsushi. Jag hittade den slängd på gatan lite längre upp. Jag blev förnärmad och cykeln såg jätte-ängslig ut där den låg och nästan kved. (Okej till saken hör att jag visst hade ställt den mitt på trottoaren och den kan ha vält och blockerat hela vägen varpå nån sadist till fotgängare fått psykos och, likt hulken, lyft cykeln med två starka nypor och kaaaaastat den till andra sidan gatan. Vi hade nämligen tänkt köpa take away -då kan man ställa cykeln slarvigt- men det var så mysigt därinne så vi beslöt oss för att slå oss ner istället och då tänkte jag självklart inte på cykeln).

Nåväl, ledde den hem och däckade sedan sittandes framför CSI. Jag hatar det jääääävla programmet. Satt och svor över skådisarna i säkert en halvtimme igår tills Love sa åt mig att hålla käften och byta kanal. Men jag gillar ju det på nåt jävla vänster, att plågas lite. Älskar hur Horatio och hon-den-där-znygga-blondinen-med-knarrigt-sexig-röst ständigt fyller i varann som piff och puff. Gulligt värre. Nåväl, jag SOMNADE alltså framför programmet. Sittandes. Love älskar när jag gör så. Jag är så snygg när huvudet har tippat framåt så att halsen går av och saliven dinglar skönt från mungiporna.

Okej, idag. Ny dag och jag vaknade på fel sida. Love också. Hade typ tusen timmar på mig imorse som jag valde att fördriva med att göra ingenting. Älskar mig själv innerligt när det  plötsligt går upp för mig att jag bara har en halvtimme på mig och varken har duschat (därmed heller inte torkat och plattat håret), sminkat mig, klätt på mig eller ätit frukost. Okej Gud, kan vi rewinda filmen och kolla vad jag gjorde de första timmarna av min dag idag?

Slänger mig på cykeln och något känns fel. Alltså, det känns visserligen alltid fel med den cykeln på ett eller annat sätt. men idag var annorlunda. Börjar trampa mig iväg och tramporna är skittröga för att sen bli skitlösa om vartannat. För att slutligen bli bara asspisse-lösa. Alltså, min cykel har sedan länge varit låst på trögaste växeln så när Axel och Love cyklar snabbt i uppförsbackar så får jag snällt hoppa av min cykel och leda den. DET är HELT ok. Men att ha en cykel som plötsligt är låst på den lättaste växeln, deeeeet är fanimej långt ifrån OK. Försöker febrilt växla om medan cyklist efter cyklist passerar mig och undrar om det är cykla-långsammast-i-stan-tävligen idag eller vad jag sysslar med. Alltså, mina fötter spinner som i ett ekorrhjul och jag kommer ingeeeeenvart. Stig Helmer kallar liksom. Finns det något fulare än att cykla utan att komma framåt?

Sen var jag ju också.. Självklart. Jag skulle på möte med nytt jobb nr 2. Mitt i all ångest så slog det mig att om jag ska kunna ta mig framåt här i den här djungeln av beslut så får jag nog faktiskt åka dit och SE mina framtida kollegor + chefen, som på telefon framstått som slirig, opersonlig.

Kom faktiskt fram i god tid och hann sminka mig på ett café, prisa gud. Var helt lugn när jag steg in genom entrén, har varit där tidigare. Chefen VAR slirig men skötte sig bättre än vad jag väntat mig. Kan inte beskriva hans typ mer än att jag har sjukt svårt för den. Pallar inte människor som försöker "undervisa" när dom snackar. I ett sånt här sammanhang, när man precis har fått ett jobb så kan man ju heller inte tjafsa emot utan jag förvandlas automatiskt till en liten dum flicka som bara tackar och tar emot, instämmer, ler och nickar. Gulligt.

Ställde alla frågor jag hade planerat och ställde ingående frågor om jobbet i sig och underströk återigen att jag tycker att lönen e för låg. Sliret började då sin snyfthistoria om när han plockde nålar på ett golv i Paris och färgsorterade trådrullar när han trodde att han skulle designa. Och det för inga pengar alls. "Awww snyyyyyyft e det sant? Ja men då ska ju jag verkligen vara tacksam över min lön" är väl den ultimata kommentaren på en sån historia.

Efter mötet så lyckades jag fylla på nån annans mobil med pengar. Skönt. Tar resten av den historien senare för den e så go.

Ska iväg och möta Love på Weekday nu. Han ska shoppa för första gången i sitt liv! Jag måste vara ute i god tid innan vi ska ses med tanke på att jag ska cykla i Stig Helmer- mode..

/Ellen

Okej. Jag har haft x antal dagar i den här staden då minuter blivit till kvartar, kvartar till timmar. Timmarna har blivit till dagar som bara försvunnit, veckor i kalendern som bara har raderats.

Dagar då jag väntat på att något ska hända. Dagar och veckor då INGENTING har hänt. Har undvikt min kalender för att slippa se all tid jag slösat bort. Ledig tid som jag hade kunnat utnyttja till massor av saker.

Så händer det nåt skoj och energin kommer åter. Som nu när jag och Love har fått den här übergrymma bostaden. Idag och imorgon skulle vara mina stora hemmafixar-dagar. Skulle fixa dörrmattor, stänger till köksredskap, glödlampor, dushdraperi, kakelplast, toaborste (!).

Så går jag på stan idag. Underbart väder, pakkis och slöjor överallt, rea i varannan butik, krimskrams som glimmar i solen, strykjärn, plattänger, hårtorkar, dammsugare för inga pengar alls. Orangea och neongula udsalg- lappar vart man än går. Ljuvligt! Jag fyndar besticklådor, ugnsformar, köper nytt Yogite till Love och en lakritsstång till mig i en hälsokost som är min nya favorit. Jag letar dörrmattor men hittar bara sånna med welcome- och- i love my home- texter. Spy. Tills jag kommer till dammsugar-handeln. Han langar fram två dörrmattor i olika storlekar till mig- i fin halm. Utan tryck.
Prisa gud!

Sen går jag in i pakkistore no 1 och får skamliga blickar av bröderna bakom kassan. Obehagligt nära mig står den ene när han frågar vad jag söker efter. Man ba wtf, låt mig TITTA så KANSKE jag hittar något som jag faktiskt VILL ha. Sneglar på hårkammar med plastrosetter på. 2 för 10 spänn. Skitbra men lite för tacky. Dom säljer 10 bestick för 20kr, silverfat med spetstryck i guld och delfiner i blåmetallic som snurrar. Går ut utan att säga hejdå.

Telefonen ringer och jag har fått jobb från och med imorgon. Jättesöt kvinna som låter superglad och ser fram emot att jag kommer. Jag blir också glad men känner också panik för att jag VILL fixa å göra klart hemma. Men, det får vänta. Lite gladare traskar jag vidare. Jag kommer till nyckelmakaren och får nya kopior på mindre än 1 min och för bara 45spänn! Hur faaaan går det till? Jag säger att "det var snabbt gjort" men mannen bakom kassan reagerar inte, han suger hårt på sin cigg.

Börjar sakta gå min väg hemåt och når slutligen Netto. PANIK! Hela stan är inne på NETTO! Hela pakki är där och har tagit med alla sina barn, och kanske även barnens kusiner. Allting är utplockat och jag blir förbannad när jag inte hittar citron. Köper en asstor skiva lax, färskpotatis, gräslök och creme fraiche. När man har mölat kebab i 3 mån så finns det fan inget godare än gammal hederlig fisk. Jag står vid frysen, i gången där alla andra också står och knör när min telefon ringer.

"Hej vill du börja jobba 15 okt?".
"Ja det vill jag".
Lägger på.

Ställer mig längst bak i kön, vid petflaske- stationen- dvs i andra änden av butiken.

Okej.

Jag ska provjobba på det nya stället imorgon. På onsdag ska jag jobba som vanligt i butiken som jag jobbar i sedan tidigare. Resten av veckans dagar ska jag fortsätta på nya stället.
Och 15 oktober ska jag tydligen börja jobba på ett helt annat ställe.

ELLEEEEEEEEEEN VAD FAAAAAAAAAAAAAAAN SYSSLAR DU MED??????????????????????

Är det meningen att man ska vara glad nu????????

Hej Ångest, vad kul att du hälsar på nu igen.
Har saknat dig.

/Ellen

Nyss hemkomna från Laundromat café. Jag mår illa efter sjokolädekäge med flöde.

I hösten är det luft, jag bär halsduk varje dag och klagar över kalla golv i lägenheten.Står inte mina tofflor bredvid sängen när jag vaknar så får jag panik och för varje dusch jag tar så blir behovet av en tjock morgonrock allt större. Men hösten ska veta att den är varmt välkommen i mitt liv. Min näsa är röd konstant och det hatar jag innerligt, men bara jag pudrar den lite och jävligt snart åker och hämta mina vinter-förnödenheter så kommer allt bli perfekt. Snart.

Just nu finns det några saker som jag mer än gärna skulle vilja ha i mitt liv.

x Mammas soffa med schäslong.
x Ullmattorna
x Stringhyllan från Albins lägenhet
x Byrån från Albins lägenhet
x Alla mina kängor
x Nån jacka som är varmare än skinnjackan, har jag någon?
x En cykel som, till skillnad från den jag har nu, harväxlar, handbroms och stänkskydd. Axel!?

Staden är fin nu, det har den varit hela sommaren. Men när hösten kommer så är det som att hetsen lägger sig lite.
Folk slappnar av lite mer.Ingen behöver oroa sig för hull&hår på stranden tex.

Kläderna i skyltfönstret är som allra finast nu.Jag har inte shoppat på två månader och känslorna är blandade inför detta faktum.Jag har lyckats bedöva mitt behov av nya grejer rätt så radikalt och det är en jävligt befriande känsla.Men sedan ungefär en månad har en känsla av luffighet börjat infinna sig.Också den är jävligt go ibland.Jag gillar att gå ner mig, strunta i att duscha och borsta tänderna.Så länge jag håller mig inomhus så bryr jag mig fan inte ett dyft.
Problemen uppstår när jag ska ut och möta civilisationen.Då letar jag febrilt efter något att skyla håret&hullet med och hittar en gammal noppig tröja som jag köpt på nån marknad.Den är det nyaste jag har, bortsett från ett par trosor från butiken men dom täcker dessvärre bara en tjugondel av min kropp.Det är först när jag ska utsättas för "världen utanför" som jag inser att jag måste kämpa ganska mycket för att uppnå nån slags vardagsmässig standard vad gäller utseende.

Mitt hår är ett helvete och nu har jag klagat på det i cirka 2 månader.I vanliga fall skulle jag aldrig låta det gå så här långt men jag har gett mig fan på att hålla ut.Dessvärre tror jag att mkt av mitt problem ligger i just håret.Är det inte alltid så att man känner sig som en jävla lort när håret är fucked up? Jag har prövat allt nu. Diadem, hårnålar, knut mitt på huvudet, knut på sidan, hiphop-tofs, lugg för ögonen.Sista utvägen blir ett hårspänne med stor rosett.Jag inbillar mig att den skulle kunna dra uppmärksamheten från håret i sig.Bara den är tillräckligt stor.

Sen var det det här med naturlighet. Åh, vad härligt det skulle vara att bli NATURLIG. Ha NATURLIG hårfärg,NATURLIG färg under ögonen, VÄDERBITNA kinder och läppar färgade av ett körsbär som jag nyss åt.Att bara "slänga på sig något" och slänga benet över cykelsadeln. Ja visst hade det varit trevligt.Kanske kan bli mitt nyårslöfte så har jag en tid på mig att förbereda mig.Tills dess ska jag sola solarium minst en gång om dan, hålla en jävla koll på hårstrån som växer på konstiga ställen i ansiktet, göra inpackning varje dag så att håret blir så där nyvaket, lockigt och FRÄSCHT.
Fräscht är jävligt viktigt när det ska vara NATURLIGT.

Staden har sjukt fina färger.Pasteller blandat med rostfärger.När jag cyklar ser jag spröjsade fönster,pampiga villor med sjöutsikt, spontant målade husgavlar, neonskyltar från the eighties, sjögräs och slam i de mörka sjöarna, parker där bladen sakta faller.

Jag köpte en stor pannå häromdan. Min cykel blev ett skepp när jag åkte hem med den och jag gjorde en hel rad dannar förbannade när jag blockerade hela bredden av cykelbanan.I affären blev jag erbjuden att söka ett jobb och en gullig tonåring i kassan sa att jag hade ett sindessykt fedt skärp och en smuk jacke.

Nu har det gått en vecka sedan dess. Inatt ska jag försöka samla ihop inspirationen jag fick, dra första penseldraget och anstränga mig jävligt hårt för att inte måla på golv och väggar.

Vi lyssnar på Filips fina musik på Myspace och jag längtar plötsligt efter alla. Samma känsla fick jag en morgon när jag lyssnade på Mia & Klaras sommarprogram på P1 i ipoden.Jag började gråta när Mia pratade om sin döda pappa.

Häromdan träffade jag Tina och vi spenderade tre timmar med att prata om våra familjer. Plötsligt slog det mig att det här är en tid man borde spendera med sina föräldrar. Innan mam och pap blir gamla, trötta, kanske sjuka, kanske drar sig tillbaka från arbetsmarknad och kanske också köper gungstol och torp (1-0 till pappa redan) med sina nya. I nya städer, i andra delar av Sverige.

Men så är man ung och ska hinna med allt innan man blir 25.Resa till så många IT-städer som möjligt, jobba med coola grejer, vara kär, träffa nya människor och hitta sig själv.

För några timmar sen blev 2 personer skjutna ett stenkast från vår dörr.

/Ellen

Jag och Love har solat!



Puss/E

Hej hopp,

Nu ska det skrivas så det står härliga till här!

I fredags hade Love & Jonas spelning på Vesterbro festival.
Jag och Axel agerade cheerleaders och just när jag hade kommit in i det riktiga foto-moodet så dog kameran...
Därför bjuds det bara på några få och suddiga bilder.

Hursomhelst så var spelningen riktigt bra! Love sa att Jonas sjöng lite falskt men det hörde inte jag.
Publiken rejvade med för fullt och Jonas hade fixat med fina visuals i bakgrunden. Elektrojuice spelade strax efter Love & Jonas. Kolla in på Myspace... Två små pluttar, 14 & 16 år gamla som fullkomligt vände upp och ner på stället. Sjukt gulligt att se lilleputtar som dom rejva loss på scen! Publiken var vild!

Vi stannade inne på området tills det stängde. Då skrek min mage (axel har lärt mig att mage uttalas mauuuuw) så mycket så jag tvingade axel och love att cykla med mig till kebaben på hörnan. Jag fick gratis hommous för att jag log så stort! Fatta att jag kommer gå dit och le stort varje dag i fortsättningen.. Vi sa hejdå till Axel och cyklade hem, glada och mätta.

Vesterbro festival ägde rum vid Oxnehallarna, där vi tidigare har varit på mässa med skolan. Kändes jävligt absurt att klampa runt i spyor och cigg på ett ställe som vid ett tidigare tillfälle har känts väldigt "posh". Det var hursomhelst väldigt kul att komma ut och se lite danskar "på riktigt". Hittills har vi hållt oss ganska mycket i Fredriksberg. Här har livet sin stilla gång. Välpolerade mammor strosar omkring med dyra barnvagnar i ena handen och avverkar viktiga telefonsamtal i den andra. Nyss hemkomna pappor tar en cigg eller två i kvällssolen på balkongen. Någon spelar en liten Vivaldi- trudelutt på en välstämd fiol och alltsammans ackompanjeras av kyrkklockans melodier, som klingar ut varje kvart.

Livet är underbart i Fredriksberg men när man kommer ner till Vesterbros silikonfyllda, prostituerade och alkoholtörstande värld så fattar man att man lever i en bubbla här i kommunen. Jag gillar ju självklart det bekväma livet här i F-berg och nu när ingen av oss jobbar så känns det verkligen som att man kan inbilla sig själv att man är en del av den välbärgade "klicken" som bara glassar runt. Men Vesterbro- världen är så mycket meeeeer. När jag har tänkt på livet i Köpenhamn så har jag nog snarare föreställt mig det smutsiga och hårda Danmark. Det är ju det man saknar i Sverige.

När vi ändå snackar posh så måste jag också säga att folket man möter på gatan här inte ser eller beteer sig hälften så stekigt som jag hade väntat mig. Visst ser man lite härliga bilar här och där men folk utmärker sig inte överdrivet mycket i övrigt. Sen fattar ju vilken idiot som helst att en lejlighed här säkert går på 7000 årslöner.. Men på det stora hela är stämningen rätt avslappnad. Eller.. "bekväm".. kanske är ett bättre ord.

Vi är i Fredriksberg Have mycket. Parken är en av de finaste jag har sett. Love joggar varje morgon. Jag är lat och joggar bara när jag känner för det. Då joggar jag i kanske en kvart och sen köper jag en glass. I parken finns näckrosdammar, storkar, klorofyllgröna släta gräsmattor, välansade träd.....Och elefanter!!!!!!!!!!! Mitt älsklingsdjur, strax efter pingviner!
Det är heeelt sjukt att vi kan säga godmorgon till elefanterna varje morgon...
Igår eftermiddag låg jag och läste i parken och somnade såklart. Jag vaknade av att ett gäng med 3-åringar jagade en av storkarna... Haha ungarna skrek av glädje och storken kraxade av panik! Hela parken skrattade....!

Igår kom Andreas till stan och Love cyklade ner till Distortion, elektronisk festival, för att kolla in hans spelning.
Själv stannade jag hemma för att fila på mitt CV . HIMLA HÄRLIGT PROJEKT att skriva på danska och framförallt en väldigt kul sysselsättning när årets bästa festival pågår 10min bort.
Grammatiken förstår jag mig inte på överhuvudtaget. Av nån anledning så är jag inprogrammerad på tyska i huvudet, vilket gör att jag bara vill vända och vrida på allt så att orden hamnar i o-ordning. Jag somnade med laptopen i knät (den blir så varm under så man blir helt matt) och vaknade av Axels blippande på Msn vid 02.30- snåret. Ungefär då gav jag upp. Nu sitter jag här återigen med lappen i knät och är heeelt dåsig i huvudet.

Idag gick jag upp tidigt och gjorde klart CV:t. Sen gick vi bort till en del av parken som vi tidigare inte har besökt.
Vi gick på inredningsmässa och jag lämnde ut ansökningar. Vi köpte hemmagjord glass och love köpte med sig en korv hem. Nu äter vi upp korven, dricker öl och kollar på fotboll.... Det går sakta men säkert utför..

Efter fussballen ska vi evt på Distortions "Final party after party" (final party var igår och inatt är afterpartyt). Trentemöller spelar och jag tror att det kan bli riktigt fedt..






Lite bilder från haven:






/Ellen

Igår tog vi tåget över till Malmö.

Jag besökte arbetsförmedlingen för första gången i mitt liv och grämer mig som fan över att behöva åka dit imorgon igen. Handledarna vi träffade kan sammanfattas så här:

1. Solbrända
2. Käcka
3. Bebisspråk- proffs
4. Sliriga vid alltför komplicerade frågor

Vi blev vidareskickade till andra kontor en sisådär 3-4 gånger, vilket självklart bidrog till att mitt humör var PÅ TOPP när vi slutligen nådde "det rätta" kontoret. Frustandes som en tjur satte jag mig motvilligt vid inskrivelse-datorn och förbannade mig över musjäveln. Det var en sån där rund glaskula som man ska pilla på SAMTIDIGT som man klickar på en knapp bredvid. Asså, det kanske bara är jag som är efterbliven men fan vad jobbigt det var!

Love var tvungen att säga till mig att lugna ner mig flera gånger.

När jag väl hade fyllt i alla formulär, kryssat i yrken av intressese osv osv fick jag möta en handläggare som inte sa så mycket. Jag fick mest lyssna till ljudet av hans knappande på tangentbordet. Sen fick jag ett blått häfte och ett "välkommen på infomöte på torsdag "-papper. Sen sa han "Lycka till, Ellen".

Tack, sa jag.

På Stortorget hade Vattenfall nåt härligt jippo och 300 000 poliser var där för att skydda knugen, som antagligen skulle klippa av nåt band. Jag och Love tog varsin gratis glassbåt och väntade ivrigt på att vår herre skulle uppenbara sig men när glassen var slut så orkade vi inte vänta mer.

Lilla torg (är det ett gammalt danskt namn tro?) var fint och vi kunde inte motstå doften av indiskt så vi slog oss ner. Vi fick en härlig grilltallrik och öronen fick en dödlig dos tinnitus av fotbolls- tutor som tjöt konstant!! Hela stan kryllade av studenter som en efter en fastnade med klackarna (obs de åkte inte bil eller flak) mellan kullerstenarna. Det var en ganska rolig syn. Alltså, att åka flak är ju faktiskt lite "coolt" och jag blev faktiskt gråtfärdig av avund när Irma åkte iväg på sitt flak med musiken som puuumpade. Men att i samlad trupp GÅ i för höga klackar på kullersten (en syn som faktiskt för tankarna till en stork-farm) och tuta på fotbolls- tutor- DET är förnedring.

Love klippte sig för 200 spänn och jag besökte Monki & Weekday. Den sistnämnda hade en riktigt grym lokal!!

Sen köpte love en Hulken-glass som smakade tvål och så hoppade vi på tåget hem igen.





/Ellen

I förrgår låste vi lägenheten och drog. Morgonsolen stekte och vi var gladare än nånsin! Jag trodde att det skulle bli ett jobbigt avsked men vi var så himla upptagna med att pricka av allt på to-do-list att vi hann inte med några känslor. Sjukt skönt



Vi tog bilen till mamma som hade gjort avskedsfrukost. Grovt bröd, ägg, tropicana. Gött.
Sa hejdå till mam och Irma och rullade nerför backen med en baktung Ford Laguna.

Första stoppet blev Q8 där jag bättrade på mina något begränsade bilkunskaper.



Jag somnade på ungefär 1 sek (jag har inget problem med sömnen), dränkt i 42 kuddar och världens största överkast.Männen rulade i framsätet med P3 och festis. Ett festligt stopp blev det sedan. Vi käkade prickig korv och kastade vindruvor i varandras munnar.



Där träffade vi även Sonny, nedan. Mätt, belåten och med smarriga matrester mellan tänderna fortsatte resan..


Kolla in skylten. Kolla in priset.


Det kan erkännas att jag var mindre engagerad i självaste kartläsandet. Jag trodde på fullaste allvar att karlarna skötte sig där framme. Tills jag insåg att vi hade kört runt,runt i ett och samma villakvarter ETT TAG. Slutligen dök dock denna skylt upp. Priiiiiiiiiiiiisa Gud!


Och plöstligt dök detta upp. Okej, här får man kisa lite lätt om man ska SE lejligheden så att säga. Tänk bort jordgubbsjoggin där tex. Och grottmannen där i soffan. Love dök ner i soffan.. Tror ni att vi somnade eller....



Efter 5 timmars sömn gick vi sedan och åt käk. Jag fick en kyllingrulle istället för fiskefilet och det blev ett jäkla rabalder som slutade med att vi gick därifrån med 3 rätter istället för 2. Min remoulade var asgod. Hur en fiskefilet kan bli en kylling.. Det är en annan femma.

Sen kom världens bästa Axel, nyss hemkommen från Budapest.


Vi slocknade hyfsat snabbt den kvällen.

/Ellen